Minoren av juniordivisionen har jobbat natt i natt. Efter en sammanlagd mängd sömn av totalt fem minuter vakar jag upp av ett vrål om "den andra medicinen", den som farmor har lämnat, som ska intas nu! Vacklar ut i köket och möts av en halvöppen frysdörr. Vår frys anno 1983 var i sin ungdoms dagar självavfrostande. Under årens lopp har den funktionen försvunnit och när den kom i vår ägo liknade den mer det isberg som tog kål på Titanic. Mängden is är så omfattande att det endast är möjligt att stänga dörren med brutal kraft. Eftersom det nu finns Smurfglass inhyst på nedersta hyllan gissar jag att den lite mindre personen som sist öppnade och stängde inte besatt den kraft som krävs. Allt i frysen är täckt av ett fint lager is och Big-Packglassen hade börjat smälta. Var gör man av 2 liter halvsmält glass som man inte vill ska gå till spillo? Försöker pracka på juniorerna som deklarerar att de minsan inte tänker äta glass med choklad i. Sista utposten, den egna magen. To hell med beach 2014!
Om man tittar noga på bilden syns ett hårstrå som satt på osten.
En ny frys står på inköpslisten men den är alldeles otroligt smal och synnerligen svår att ersätta. Dessutom vill vi inte köpa ny innan vi har bestämt vilket våningsplan och vilket land den ska stå i.
